I söndags var det dags för lite harjakt igen. Hunden hade fått vila och repa tassar hela veckan så han var rätt så ivrig när vi var på väg ut i skogen :)
Efter att det har regnat en vecka och sen frusit på natten mot söndag så var det rätt så skarpt och det var omöjligt att röra sig ljudlöst i skogen. Det var lite segt med att hitta nått slag, skulle tro att det beror på att det inte finns nån snö längre och dom är lite fega när dom syns så bra. Det tog drygt 2 timmar innan han hittade ett, i vanlig ordning redde han ut det med bravur. Han måste nästan ha stampat på haren innan den gick upp för det var ett fruktansvärt ylande i upptaget och dom var utom hörhåll inom 1 minut. Efer ca 10 minuter passerar dom mig på ca 200 meter uppe på en höjd. Jag hade stått och passat i en trevägskorsning så tänker jag att jag ska förflytta mig upp höjden. Jag hade varit där uppe tidigare och visste att det fanns en liten myr där och tänkte ställa mig vid den och kanske i alla fall få se haren passera.
Väl däruppe men en bit innan myren öppnar det upp sig lite i skogen och jag stannar för att lyssna efter hunden. Jag hör att det har förflyttat sig ganska långt bort och funderar på om jag måste gå efter drevet då det sällan tidigare har flyttat sig därifrån, utan det brukar bli dötappt där. Jag står och funderar och filosoferar ett längre tag och hör inte hunden längre. Då hör jag plötsligt hur det kommer nått genom skogen och tror då att det är hunden som har gett upp och kommer för att leta efter mig. Till min stora förvåning så är det en hare!!! Den kommer springandes och stannar upp ca 25 meter ifrån mig i gläntan där jag står. Det blev det sista den gjorde :) Efter det lät jag bara haren ligga och tänkte att få se när hunden kommer. Till sist kommer hunden, ca 20 minuter efter haren, men i drevlöpan!! :) Det var en mycket stolt husse som tog imot hunden!!! Han hade slutat skälla men det var nog för att han var så långt efter. Då fick han kalasa på hjärta, lever och en hartass :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar